Nar jag var barn tyckte jag om att se pa en bild som hangde pa vaggen i vart vardagsrum. Jag visste inte vad den forestallde men jag minns att det var en underbar malning. Nar jag blev vuxen fick jag veta att det var en ikon som forestallde den eviga hjalpens moder.

En ikon (fran grekiska, eikon ) ar en bild eller sinnebild och sadana kommer fran den ortodoxa kyrkan och en brukar malas pa tra. Ikoner ar inte vanliga i Korea och nar jag var barn var det nagot unikt att kunna se en sadan hemma. Utan sarskild avsikt levde minnet av ikonen hos mig och manga ganger forsokte jag avbilda den, ibland pa papper, ibland pa tyg utan att lyckas och till slut bleknade minnet.

I borjan av 2006, deltog jag i ikonmalarkurs och det gjorde att jag erinrade mig ikonen fran mitt barndomshem. Den forsta ikonen jag malade var ”Den heliga jungfrun och Jesusbarnet”. Plotsligt strommade in i mig en onskan att mala de 103 koreanska helgon. De alskade Gud och dog for sin tro.

Nar jag forsta gangen motte Alexander Deriev fragade han mig varfor jag hade valt hans ikonkurs och jag svarade, ”En dag vill jag mala de 103 koreanska helgonens ikoner.” Jag blev sjalv overraskad av mitt svar. Varfor svarade jag sa?

De 103 koreanska helgonen overvann det stranga klassamhallet och levde sina liv i helig Gudskarlek. De dog alla for sin tro och av detta blev jag rord. Jag ville kla dem i lysande klader och lata dem njuta naturens skonhet har i Stockholm. Denna tanke starkte mig i mitt beslut att mala dem som ikoner.

Darefter har jag forskat om de 103 koreanska helgonens liv och forsokt forsta var och ens tro. Darigenom kunde jag ocksa befasta min egen identitet som katolik. Nar jag malade dessa ikoner sag jag framfor mig inte bara dessa 103 helgon, utan ocksa alla manniskor jag mott i Korea. Darfor blev detta mitt arbete fullt av gladje.

+ Alla koreanska helgonerna, be for oss.

September 10, 2007. Stockholm
Ji-Young Kim